Lappbehandling använder vi både vid skelning och när det ena ögat av någon anledning har sämre syn än det andra, till exempel när det är skillnader i ögonens brytningar.
Vi sätter lappen på det raka ögat, det vill säga det bäst seende ögat, för att stimulera synen på det skelande eller svagare ögat.
Barnet ska inte bära lapp hela tiden för då utvecklas inte synen på det raka ögat. I stället ska lappen vara på under vissa timmar på dygnet. Det viktiga är att barnet är synaktivt när lappen är på.
Tiden för lappbehandlingen beror på barnets ålder och graden av synnedsättning.
Målet med lappbehandlingen är att ge båda ögonen möjlighet till en normal synutveckling. Lappbehandlingen rättar inte till skelningen. I en del fall kan den till och med öka. För att ställa ögonen rakt vid en skelning kan vi senare göra en skelningsoperation.