Illustration av öga i genomskärning.
Illustration: Fidelity
Näthinnan, retina, är en tunn hinna som tapetserar den inre delen av ögongloben och som innehåller de ljuskänsliga cellerna som omvandlar det infallande ljuset till nervsignaler. Man kan likna näthinnan med filmen i en kamera.
Gula fläcken, makula, är det område mitt på ögats näthinna där det finns flest synceller och du ser som skarpast.
Åderhinnan, koroidea, är en blodrik hinna som sitter mellan ögonvitan och näthinnan. Den förser näthinnan med syre och näring samt för bort restprodukter.
Central serös korioretinopati (CSC) är en sjukdom som innebär att det samlats vätska under näthinnan (svullnad i gula fläcken). Sjukdomen yttrar sig vanligen som en synstörning med en fläck i synfältet samt att färger och storlek på föremål upplevs som förvrängda.
Gemensamt för de flesta patienter är att de har en förtjockad åderhinna som förmodligen beror på att det normala utflödet av blod från åderhinnan till blodomloppet är förhindrat. Det leder till att åderhinnans kärl vidgas, att trycket ökar i kärlen och att kärlväggen släpper igenom mer vätska än normalt. Om barriären mellan åderhinnan och näthinnan dessutom är skadad på ett eller flera ställen, kan vätska sippra in under näthinnan.
De flesta som får sjukdomen är i arbetsför ålder. Fem gånger fler män än kvinnor drabbas. Kvinnor är i regel tio år äldre än män när de drabbas. I fyra fall av fem läker sjukdomen ut av sig själv men de som drabbas av den allvarligare varianten av sjukdomen kan få en bestående synnedsättning. Sjukdomen leder dock inte till blindhet.
Två typer av CSC
Det finns olika sätt att klassificera sjukdomen. Vanligast är att skilja på akut och kronisk CSC.
Akut CSC
Patienten söker oftast hjälp för att det plötsligt dykt upp en fläck eller annan form av synstörning centralt i synfältet. Det är vanligt att patienten upplever färger annorlunda och uppfattar föremål som mindre jämfört med det friska ögat. Sjukdomen självläker inom 3–6 månader i ungefär 85 procent av fallen. Upp till hälften av alla patienter drabbas flera gånger.
Kronisk CSC
När vätskan inte sugs upp inom 3–6 månader kallas sjukdomen för kronisk och bör behandlas. Det finns dessutom en grupp patienter som söker först på grund av successiv synnedsättning, utan tidigare akuta symptom, och som redan vid första besöket har tecken på kronisk CSC med mer omfattande påverkan på näthinnan. Vid denna typ av allvarligare kronisk CSC kan vi besluta om behandling redan vid första besöket.
Även om symtomen oftast uppmärksammas på ena ögat, har upp till 40 procent av alla patienter tecken på sjukdomen på båda ögonen. Det är vanligare att patienter som är över 50 år får sjukdomen på båda ögonen (fler än 50 procent av fallen).
Riskfaktorer
Den viktigaste yttre riskfaktorn för CSC är kortisonanvändning. Även små mängder kortison, till exempel från nässpray, inhalationer eller hudkräm, verkar ha betydelse. Vi rekommenderar patienter att om möjligt avsluta eller skjuta upp eventuell kortisonanvändning.
En annan riskfaktor är stress. Människor med en så kallad typ A-personlighet är överrepresenterade hos patientgruppen. Dessa personer har ofta bråttom och är tävlingsinriktade. De tar på sig mycket och gör ofta flera saker samtidigt. Studier visar att dessa patienter i genomsnitt har högre nivåer av kortisol (stresshormon) i blodet, vilket kan förklara kopplingen till sjukdomen.
Även skiftarbete, dålig sömn, andningsuppehåll nattetid och graviditet innebär en ökad risk för att få sjukdomen.
Det finns flera olika undersökningar som vi kan göra för att ställa diagnos.
Synskärpeundersökning
Vi mäter synskärpan både på nära och på långt håll. Mätningen visar hur mycket synen och förmågan att urskilja små detaljer har blivit påverkad.
Ögonundersökning i mikroskop
Vi tittar på näthinnan och undersöker gula fläcken med ett speciellt mikroskop. Ibland går det att se om det finns en svullnad i gula fläcken, om det finns utbredda förändringar som tecken på långvarig sjukdom eller tecken på någon annan ögonsjukdom som kan förklara vätskeansamlingen (till exempel läckande blodkärl vid åldersförändringar
i gula fläcken).
OCT (optical coherence tomography)
Vid en OCT-undersökning tar vi tvärsnittsbilder av näthinnan för att kunna se detaljer med mycket hög förstoring. Med hjälp av bilderna kan vi studera vätskans optiska egenskaper för att få svar på hur länge sjukdomen pågått.
OCT-angiografi
Ibland använder vi OCT-angiografi för att avbilda näthinnans kärl för att utesluta att svullnaden under gula fläcken beror på läckande nybildade sköra blodkärl. Vid den här typen av angiografi behöver vi inte spruta in kontrastmedel.
Angiografi av ögonbotten
Vi sprutar in två olika färgämnen (för att studera kärl på olika djup) via ett blodkärl i armen. När färgämnena når ögat och näthinnan, kan vi ta bilder av gula fläcken med hjälp av en ögonbottenkamera. På så sätt kan vi identifiera områden som behöver behandlas.
Autofluorescensfotografering av ögonbotten
Genom att fotografera ögonbotten i ett speciellt ljus kan vi se både överaktiva och inaktiva delar av näthinnan. Det hjälper oss att bedöma hur utbredd sjukdomen är.
Syftet med behandlingen är att få bort vätskan för att skydda syncellerna. Många typer av behandlingar har föreslagits genom åren och används fortfarande på många sjukhus i världen. Det råder dock brist på bra forskning för att bekräfta effekten av dessa behandlingar. Den enda behandling som är bekräftad med hög vetenskaplig kvalitet är fotodynamisk terapi, PDT.
Fotodynamisk terapi (PDT)
Först sprutar vi in ett ljuskänsligt ämne i ett blodkärl i din arm. Därefter belyser vi de aktiva områdena i näthinnan och åderhinnan med ljus av en specifik våglängd, som aktiverar det ljuskänsliga ämnet och påverkar de sjukliga blodkärlen.
För ungefär 80 procent av patienterna går svullnaden ner med hjälp av PDT. Vi kan behöva upprepa behandlingen. För patienter med långt gången kronisk CSC finns det en risk för att behandlingen inte är tillräckligt effektiv.
Vid akut CSC leder behandlingen vanligen till att synskärpan blir helt återställd, även om den drabbade kan uppleva mindre synstörningar som till exempel sämre kontrast och felaktiga färger. Behandlingen vid kronisk CSC minskar risken för återfall och stabiliserar eller bromsar sjukdomens utveckling. Det vanliga är att synskärpan inte blir lika bra som innan.
Behandling vid akut CSC
Eftersom akut CSC oftast läker av sig själv, avvaktar vi med behandling. Om det finns vätska under näthinnan kvar tre månader efter sjukdomens start och vi bedömer att den är synhotande, behandlar vi med fotodynamisk terapi.
Behandling vid kronisk CSC
Då patienter med kronisk CSC har en sämre prognos kan vi överväga behandling med fotodynamisk terapi redan vid första besöket. Mängden vätska under näthinnan varierar dock och ibland försvinner den helt, vilket gör att vi ibland väljer att avvakta.
Injektion av anti-VEGF
I vissa fall av kronisk CSC orsakas svullnaden i gula fläcken inte bara av en dåligt fungerande åderhinna utan även av att nybildade sköra blodkärl under gula fläcken läcker. Då kan vi bromsa bildandet av nya blodkärl och förhindra läckage genom att injicera ett läkemedel (anti-VEGF) i ögat. Behandlingen måste i regel upprepas eftersom effekten avtar med tiden.
Andra behandlingar
Om läckagepunkterna ligger på tillräckligt stort avstånd från gula fläcken kan vi täppa till de läckande kärlen med laser. Behandlingen går snabbare än PDT, men riktar sig inte mot sjukdomens grundorsak (en dåligt fungerande åderhinna). Dessutom kan det finnas viss risk för att behandlingen orsakar en synfältsdefekt som kan bli större med tiden varför man undviker behandling nära gula fläcken. En långvarig studie av bra kvalitet har dock inte kunnat påvisa att brännande laser är bättre än ingen behandling vad gäller risk för återfall, synförbättring och färgsinnesdefekter.
Många andra behandlingar har beskrivits genom åren med positiv effekt hos få patienter. Eftersom sjukdomen är självläkande hos en stor andel patienter, behövs det stora väl genomförda studier med en kontrollgrupp innan man kan bevisa att en föreslagen behandling har en sann effekt.
En internationell grupp med experter har bildats för att främja klinisk och genetisk forskning om CSC. Samarbetet har resulterat i en större kunskap om sjukdomens behandling och genetiska bakgrund. Flera studier är på gång för att klargöra orsaken till att det samlas vätska under näthinnan och för att ta fram nya behandlingar, framför allt för patienter med den mer svårbehandlade allvarliga kroniska typen av sjukdomen.