Gå direkt till textinnehållet

Sankta Lucia ögonbeskyddare med dunkel historia

Hon kommer med ljus i hår i vår mörkaste tid, ögonläkarnas skyddshelgon. Historierna om Sankta Lucia är både spännande och makabra. 
– Att skilja på sanning och myt om Sankta Lucia är svårt, men det är också det som fascinerar, säger Stefan Seregard, professor och verksamhetschef vid S:t Eriks Ögonsjukhus, som har djupdykt i berättelserna om ljusbärerskan.

Ett klassiskt Luciatåg i Sverige. Foto: Flickr

Stefan Seregard fick upp ögonen för Sveriges kanske mest folkkära helgon under en av sina många resor till Italien. Han är historieintresserad och besökte Sankta Lucias grav i San Geremia-kyrkan i italienska Venedig år 2014.

Stefan Seregard. Bild på en man med glasögon.
Stefan Seregard. Foto: Eva Tov
– Jag ville veta mer om Sankta Lucia, dels för att hon enligt legenden är ögonläkarnas skyddshelgon, dels för den gräsliga och overifierade historien om att hennes ögon blev uttagna antingen under tortyr eller av henne själv, säger Stefan Seregard.

Han har inte gjort en studie i vetenskaplig bemärkelse, men väl dammsugit litteratur, tidskrifter och internet på information för att få en bredare och djupare bild av legenden. Men berättelserna om Sankta Lucia stämmer inte överens.

Dömdes till döden för sin kristna tro

Lucia föddes år 283 i Syrakusa på Sicilien i Italien. I tidiga tonåren blev hon bortlovad till en förmögen icke-kristen man som beundrade hennes ovanligt vackra ögon.

Men Lucia, som var kristen och redan som barn i hemlighet avgett ett kyskhetslöfte där hon lovat att ge allt hon ägde åt de fattiga, vägrade gifta sig. När hon sedan genom sin tro lyckades bota sin mammas blödarsjuka under en pilgrimsfärd, så lovade modern som tack att Lucia skulle få förbli ogift.

Hemgiften skänktes till fattiga

Enligt en av legenderna avlägsnade Lucia senare själv sina ögon, kallat autoenukleation och skickade dem till den avvisade friaren. Han blev djupt förnärmad över att det inte blev något giftermål och angav henne då som kristen till myndigheterna. Eftersom kristendomen var förbjuden i det romerska riket dömdes Lucia till tjänstgöring på bordell, tortyr och döden, sedan hon vägrat ge upp sin tro.

Lucia led martyrdöden under kejsar Diocletianus förföljelse i Syrakusa den 13 december år 304 och begravdes i Syrakusas katakomber. Hon finns därefter omnämnd i texter från påve Gregorius I (540-604).

– När man nystar upp den ganska märkliga historien om Lucia, så är hon av allt att döma en historisk person och en kristen martyr. Men först i en så kallad hagiografi, helgonlegendbok, från år 1260 finns hon omnämnd i en mer omfattande skrift. Det innebär över 900 år av i princip muntligt berättande, vilket gör det svårt att bedöma sanningshalten, säger Stefan Seregard.

Mycket sällsynt att ta ut sina ögon

Sankta Lucia med sina ögon på ett fat. Målning i en kyrka i Valencia, Spanien. Bild: Istock
Enligt hans efterforskningar visar den medicinska litteraturen att det är mycket sällsynt att någon skulle ta ut sina egna ögon, endast 50-100 fall finns dokumenterade. I de få fall det har rapporterats, ligger svår psykisk sjukdom bakom. 

I Sankta Lucias fall är berättelserna delvis motstridiga om vad som hände med hennes ögon. Men det finns beskrivet att hon skulle ha hört röster, något som kan tyda på pågående psykos.

– Det är en fascinerande historia, men eftersom allt har gått från mun till mun så är det ingen som vet om det gick till så att hon skulle ha tagit ut sina egna ögon. Att det skulle ha skett finns beskrivet i katolsk litteratur först 1100 år senare. 

Men Stefan Seregard berättar också att enligt en annan historia blev Lucia av med sina ögon under tortyr. Den legenden beskriver att Guds moder därefter gav henne ett par nya och ännu vackrare ögon.

Ytterligare en säregen detalj ur historien är att Sankta Lucias kropp genom århundradena flyttats runt ett tiotal gånger i Europa, stulits och periodvis varit försvunnen. Delar av kroppen vilar i dag även på andra ställen än i Venedig.

En ljusfest i december

Lucia. Akvarell: Emelie von Walterstorff. Foto: Hans Koegel, Nordiska museet
Det är främst i Norden, Italien och i Tyskland, som Sankta Lucia röner det största intresset i dag. Vår svenska Luciabrud-tradition växte fram under 1600- och 1700-talen, även om den har lite att göra med den ursprungliga helgonhistorien.

– I Norden har Lucia kommit att symbolisera ljuset, därför firar vi henne med en ljusfest. Från början firade vi henne på det som förr i tiden var årets längsta och mörkaste natt i Sverige, på hennes dödsdag den 13 december, säger Stefan Seregard.

Enligt folktron var natten den 13 december farlig, med övernaturliga och onda makter i farten och man vakade till dagen grydde. Luciafesten var ett förebud om ljusare tider.

Men sedan vi i Sverige (och Europa) år 1753 övergått från den julianska till den gregorianska tidkalendern, så infaller i stället årets mörkaste dag och längsta natt, vintersolståndet, den 21 eller 22 december.

 – Jag blev många gånger överraskad under mina efterforskningar, för jag var inte medveten om skiftet i almanackan. Inte heller visste jag om att hon var helgon på Syrakusa, förlorade sina ögon eller alla irrfärder som hennes likdelar varit med om.

En undersökning kan ge svar 

Troligtvis är det Sankta Lucia som vilar i kyrkan i Venedig, även om Stefan Seregard inte tror att någon har tittat efter på ganska länge.

– Det vore av stort medicinhistoriskt värde att göra en rättsmedicinsk undersökning med datortomografi av kroppen, för att undersöka om något saknas, visar spår av tortyr eller annat. En sådan undersökning gjorde man med vår egen kung Karl XII, där man fann ett stort hål i huvudet. Det bekräftade historien om att han sköts till döds.

Text: Helena Mayer

Mer om Sankta Lucia

  • Sankta Lucia är inte bara skyddshelgon för ögonläkare utan även för Syrakusa, för synen, blinda, sjuka barn, bönder, prostituerade som ångrar sig, glasmästare, chaufförer, sjuksköterskor, sadelmakare, skräddare, vävare, knivsmeder, sekreterare, notarier, vaktmästare och dörrvaktare med flera.
  • Namnet Lucia kommer av latinets lux som betyder ljus, ”den lysande”. Det sägs vara en av orsakerna till att Sankta Lucia blev skyddshelgon för synen, och att hon anropades om hjälp mot ögonsjukdomar.
  • Lucia bär ljus på huvudet. Enligt en legend hade hon det för att kunna bära så mycket mat som möjligt med båda händerna till fångar som befann sig i mörka fängelsehålor. 
  • Lucias röda sidenbälte sägs symbolisera hennes martyrdöd och hennes vita klädsel att hon går ”klädd i ljus” mitt i mörkret.

Källor förutom Stefan Seregard är Nordiska museet, Historiska museet, alltombibeln.se, svt.se, svenska.yle.fi, svt.se, katolik.nu, wikipedia.se och ne.se.

Uppdaterad
1 mars 2022