Gå direkt till textinnehållet

Besöksförbud råder för att minska smittspridning

En enda donator kan hjälpa 16 patienter

Skador och sjukdomar på ögats hornhinna leder till kraftigt försämrad syn och svår smärta, där hornhinnetransplantation oftast är den enda chansen till synförbättring och ökad livskvalitet. På S:t Eriks Ögonsjukhus finns en av Sveriges sex hornhinnebanker, som tillvaratar donerade ögon.

På S:t Eriks hornhinnebank arbetar Virpi Luoma och Elin Norevik. Båda är legitimerade biomedicinska analytiker i grunden, som vidareutbildats till renrumstekniker och vävnadskoordinatorer. De har ett nära samarbete med flera stora sjukhus, med Rättsmedicinalverket och Organisationen för organdonation i Mellansverige. Elin Norevik och Virpi Luoma har daglig kontakt med samarbetssjukhusen om potentiella donatorer som avlidit under det senaste dygnet.

Virpi-Luoma-och-Elin-Norevik
Virpi Luoma och Elin Norevik är biomedicinska analytiker vid S:t Erik Ögonsjukhus vävnadsinrättning och hornhinnebank. Foto: S:t Eriks Ögonsjukhus

 – Tillsammans utreder vi om den avlidna kan vara aktuell för hornhinnedonation. Detta görs genom sökning i donationsregistret, en medicinsk utredning och givetvis i en dialog med anhöriga, berättar Elin Norevik. 

När en donation blivit godkänd tar sjukhuset där donatorn avlidit ett blodprov, och därefter tas ögonen ut från den avlidna. Detta måste ske inom 48 timmar från dödstillfället. I ögonens hålrum lägger man en utfyllnad och sluter ögonlocken, så att den avlidna ska se ut som före uttaget.

Därefter skickas de donerade ögonen till S:t Eriks Ögonsjukhus, tillsammans med blodprover och de dokument som behövs. Inom 72 timmar från dödsfallet ska hornhinnorna tas omhand och prepareras inför lagring i hornhinnebanken. Donerade ögon kan förutom hornhinnor också ge vävnader som sclera och lameller. Lamellerna används som biologiska plåster. På det här sättet kan en enda donator hjälpa hela 16 patienter som har olika typer av sjukdomstillstånd eller skador på ögat.

hornhinnebanken-analys-2_-portratt-330x476
De donerade hornhinnorna testas och analyseras noga innan de godkänns för transplantation. Foto: S:t Eriks Ögonsjukhus
Patienter kan få synen tillbaka

S:t Eriks Ögonsjukhus utför cirka 240 hornhinnetransplantationer årligen. Hornhinnekirurgerna Per Montan, Branka Samolov och Ivan Cima informeras löpande om vilka transplantat som finns i banken. Om det finns en matchning mellan patient och donator, bokas patienten in för transplantation. 

– När patienter är inbokade, gör vi en bedömning om transplantatet fortfarande är av tillräcklig kvalitet. Därefter preparerar vi hornhinnorna för transplantation, berättar Virpi Luoma.

Efter den genomförda operationen återrapporterar kirurgen vem som är mottagare, för att spårningen mellan donator och mottagare ska bevaras. Patienter som fått nya hornhinnor genom en lyckad transplantation, upplever en stor synförbättring och ökad livskvalitet.

hornhinnebanken-analys_-portratt-330x476
Bristen på donerade ögon är stor och cirka 30 procent av de som doneras uppfyller inte kraven för transplantation. Foto: S:t Eriks Ögonsjukhus
Brist på donatorer

Bristen på lämpliga donatorer är ett problem. Trots att hornhinnor på 90-åriga donatorer många gånger är av utmärkt kvalitet, sker oftast en försämring av ögonens funktion med åren. De människor som avlider på sjukhus är av naturliga skäl främst äldre personer. Yngre människor som avlider på sjukhus är ofta så pass sjuka att de inte lämpar sig för donation. 

– Det är viktigt att varje människa tar ställning för donation av organ och vävnad, och registrerar sig i donationsregistret medan man är i livet. Annars riskerar anhöriga att behöva ta detta svåra beslut i en stund av sorg, avslutar Virpi Luoma.  

Uppdaterad
22 december 2020