Gå direkt till textinnehållet

Fortsatta besöksbegränsningar på S:t Erik Ögonsjukhus

Start > Nyheter > Tobias Wibble disputerar med avhandling om blickstabiliserande ögonrörelser

Tobias Wibble disputerar med avhandling om blickstabiliserande ögonrörelser

19 november 2021

Doktoranden Tobias Wibble försvarar sin avhandling ”Multisensory Control of Gaze Stabilization – From Brainstem to Bedside” den 22 november. Den handlar om att mäta ögonrörelser för att förstå hur hjärnan fungerar för att skapa samspel mellan olika sinnesorgan. En teknik som på sikt kan bidra till att diagnosticera patienter med yrsel och ostadighetskänsla.

Tobias-Wibble_fullbredd-undersida-750x448

Tobias Wibble disputerar med avhandling om blickstabiliserande ögonrörelser.

Vad handlar din avhandling om?

– Avhandlingen berör blickstabiliserande ögonrörelser, vilka låter ögonen bibehålla god synskärpa trots alla de små rörelser vi själva orsakar eller som sker i vårt synfält. Hos människan utgörs dessa främst av den optokinetiska reflexen (OKR) och den vestibulookulära reflexen (VOR). Dessa reflexer måste hela tiden fungera i ett samspel för att hjärnan ska kunna integrera information från öga och inneröra. Genom att mäta ögonrörelser kan vi se hur hjärnan sammanflätar information från öga, inneröra, och känsel. Dessa system är även viktiga för vår balans, och genom att mäta ögonrörelser på människan har vi skapat oss en bättre bild av hur ögonen återspeglar hjärnans arbete. Vi har även genomfört prekliniska försök där vi mäter den faktiska aktiviteten i olika hjärnområden, säger Tobias Wibble, läkare och doktorand.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Vi har identifierat ögonrörelser som på ett övertygande sätt reflekterar hjärnans förmåga att kombinera olika sinnen. På det sättet har vi kunnat mäta att visuellt röriga miljöer kan ha en negativ påverkan genom att vara både stressande och skapa problem med balansen. Samma mått användes även till att visa hur åksjuketabletter fungerar. Tack vare våra försök kunde vi koppla dessa resultat mot aktivitet i hjärnstammen, och på så sätt kartlägga hur våra sinnen samverkar i hjärnan för att skapa pålitliga ögonrörelser som hela tiden anpassar sig efter vår omvärld utan att vi är medvetna om det.

Hur kan den kunskapen bidra till att förbättra människors hälsa?

– Ögonrörelser och balans delar flera strukturer i hjärnan. Patienter som upplever yrsel och ostadighetskänsla utgör en stor patientgrupp. Många patienter får dock ingen tydlig förklaring till sina symptom, vilket delvis beror på en avsaknad av diagnostiska verktyg. Vi bygger nu vidare på våra resultat med målet att kunna mäta yrsel. På detta sätt skulle vi kunna erbjuda individualiserad vård till en stor grupp patienter. Med objektiva mått på yrsel skulle vi kunna underlätta rehabilitering såväl som kontakten med sociala myndigheter som gärna vill ha mätbara värden man kan följa över tid.

Vad ska du göra nu när du är klar med avhandlingen?

– Jag kommer påbörja min tjänst som forskar-AT vid Karolinska Universitetssjukhuset i Solna. Utöver det kliniska arbetet kommer jag kunna bygga vidare på studierna i avhandlingen, i syfte att nå ut till patienter och kliniskt verksamma kollegor. Denna forskning kommer fortsätta vid Marianne Bernadotte Centrum på S:t Eriks Ögonsjukhus, och forskargrupp Grillner vid Karolinska Institutet.

Uppdaterad
22 november 2021