Pojkdrömmen var att bli pilot som farfar. I stället blev Gustav Stålhammar dubbelspecialist i ögonsjukdomar och klinisk patologi. I dag leder han flera studier inom ögononkologi. En av dem handlar om de mikrometastaser som malignt melanom i ögat lämnar ifrån sig redan i ett tidigt skede av sjukdomen.
– Det är enkelt att motivera sig. Vi forskar på en sjukdom som dödar mellan en tredjedel och hälften av patienterna. I nuläget kan vi inte göra ett skvatt. När jag ser det kliar det i fingrarna att agera. Utmaningen är att fatta kloka beslut för att göra de saker som blir till mest nytta för patienterna, säger Gustav Stålhammar, specialistläkare i ögonsjukdomar och klinisk patologi och docent och forskargruppsledare vid institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet.
Eftersom mikrometastaser är förklaringen till att malignt melanom i ögat är så dödligt vill Gustav Stålhammars forskargrupp ta reda på om alla med denna cancerform i ögat bär på dem. I så fall skulle de kunna bli måltavla för nya typer av behandlingar.
– Dessa mikrometastaser kan ligga och vila i flera år och är så små att de varken syns med röntgenundersökningar eller ger några symtom. När de väl börjar växa är prognosen mycket dyster, säger Gustav Stålhammar.
Fokus på levern
I tidigare studier har man nästan uteslutande undersökt om det finns mikrometastaser i benmärg, men Gustav Stålhammars grupp har i stället intresserat sig för levern.
– Det är bättre att ha mikrometastaserna i benmärgen, för där hanterar immunförsvaret dem och håller dem sovande. Det vi gör nu är att bekräfta hypotesen att malignt melanom i ögat ger mikrometastaser i levern, där de utgör ett större hot.
Enligt Gustav Stålhammar har behandlingen av ögonmelanom hamnat lite på efterkälken. Dels beror det på att cancerformen är svårbehandlad och inte svarar på den typ av behandlingar som många andra cancersjukdomar gör, dels på det faktum att det är en ovanlig tumörsjukdom med endast mellan 60 och 80 nya fall om året.
Unik behandlingsstudie
Målet för gruppens andra forskningsområde är därför att kunna behandla mikrometastaserna. Om allt går som planerat kommer Gustav Stålhammar inleda en behandlingsstudie redan nästa år.
– Studien kommer att bli den största som har gjorts på området. Vad vi ska utvärdera för läkemedel kan jag inte säga än, men det syftar till att hålla mikrometastaserna sovande, säger Gustav Stålhammar.
Om det fungerar skulle det vara revolutionerande eftersom det idag inte finns någon behandling som förbättrar överlevnaden för dessa patienter.
Som forskare lockades han hit av just detta. Att kunna göra betydande upptäckter. I 15-årsåldern läste han Darwins Om arternas uppkomst och fick en väldigt romantisk bild av att forska och vara läkare. Denna skulle dock komma på skam. Tidigt i läkarutbildningen såg han trötta kolleger i en "grå och slitsam verklighet".
– Jag funderade mycket på mitt val av specialitet, för jag ville undvika den fållan. Med tiden upptäckte jag att det fanns en kategori läkare som brann lite extra för sitt område – patologerna. Inom ögononkologin kan dessutom enskilda forskargrupper göra verklig skillnad för patienterna.
Precis där trivs Gustav Stålhammar.
Står nära patienten
I dag delar han tiden som forskare med att jobba som ögonläkare och som patolog med att analysera vävnadsprover från ögonområdet. Proverna har han ibland själv opererat bort.
– Jag tittar till exempel efter förändringar i cellernas form och växtmönster. Vissa delar av detta arbete förbättras med digital bilddiagnostik, något som jag verkar för att vi ska börja använda kliniskt och inte bara i våra studier.
Själv har Gustav Stålhammar forskat på digital bilddiagnostik i åtta år och visat att det är bra i en rad olika situationer. Nu senast har han lett en studie om retinoblastom, den vanligaste ögontumörsjukdomen hos barn. Studien har skett i samarbete med två universitetssjukhus i USA, där även bildanalyserna har utförts.
– Genom att använda digital bildanalys har vi kunnat hitta förändringar på kromosomnivå som visar vilka tumörtyper som har ökad risk att ge ett allvarligt förlopp, säger Gustav Stålhammar.
Han konstaterar att det mänskliga ögat är chanslöst i jämförelse. Men än så länge används inte digital bildanalys av ögontumörer i klinisk praxis.
– Det finns en inbyggd tröghet i systemet, vilket kan ha vissa fördelar eftersom det minskar risken att vi kastar oss in i projekt vi sedan får ångra. Men oftast är eftersläpningen mellan forskning och klinik alldeles för lång. Det kan handla om ekonomiska resurser eller en långsam byråkrati i regionerna. För oss forskare handlar det också om att övertyga sjukvårdens beställare, som även det tar tid.
Efterfrågan på digital bilddiagnostik kommer öka, tror Gustav Stålhammar. Trenden går mot att vi vill veta mer om olika sjukdomar och vilka behandlingsmöjligheter som finns.
– Digital bildanalys kommer inte ta jobben ifrån patologerna utan istället komplettera oss. Till exempel sitter jag och räknar infärgade celler manuellt idag. Det kan en dator göra fortare och exaktare.
Text: Jenny Ryltenius