Gå direkt till textinnehållet

Skelning hos barn

Skelning hos barn kan vara medfött eller uppstå senare. Orsaken är oftast okänd. Det är viktigt att tidigt upptäcka skelning hos barn, annars finns risk för bestående synnedsättning.

Skelning innebär att barnet har svårt att rikta båda ögonen åt samma håll. Vanligen använder barnet ena ögat för att fixera med medan det andra kan vara riktat inåt, utåt, uppåt eller nedåt. Resultatet blir att ögonen levererar varsin bild till hjärnan som inte kopplas ihop till en bild utan hjärnans syncentrum ser två bilder och barnet ser dubbelt. För att slippa se dubbelt kan hjärnan bortse från den ena bilden.

Nyfödda skelar då och då

Det är helt normalt att nyfödda barn skelar då och då de första månaderna eftersom synen inte är färdigutvecklad. Vid tre till fyra månaders ålder börjar barnet kunna rikta ögonen åt samma håll. Om ditt lilla barn skelar hela tiden eller med enbart ett öga bör du kontakta din barnavårdscentral för en undersökning.

Skelning påverkar synutvecklingen

Det största problemet vid skelning är inte själva felställningen av ögonen utan att hjärnan kopplar bort och struntar i synintrycken från det skelande ögat. Det leder till försämrad syn på det skelande ögat hos barn. Att skelningen är liten gör inte risken mindre.

Synen utvecklas under de första åtta till tio åren av ens levnad. Hjärnans syncentrum, den så kallade synhjärnan, tar hand om synbilderna från ögonen och tränas. För att denna träning ska bli så bra som möjligt krävs att synhjärnan hela tiden ser en skarp bild från bägge ögonen. Om synen inte utvecklas normalt kan barnet få en bestående synnedsättning.

Risken för synnedsättning till följd av bristande träning av synhjärnan, det vill säga hjärnans syncentrum, är störst i späd ålder. Ju tidigare skelningen upptäcks, desto lättare är den att behandla.

Barn som har en så liten skelning att den inte direkt syns kan ändå få en synnedsättning, eftersom hjärnan kopplar bort synintrycken oavsett hur liten skelningen är. I så fall kan vi upptäcka synnedsättningen på det ena ögat vid fyraårskontrollen på barnavårdscentralen. Då finns det fortfarande en stor chans att förbättra synskärpan på det skelande ögat.

Symtom

Det mest uppenbara hos barnet, som andra kan se, är att ögonen är riktade åt olika håll i förhållande till varandra. Barnet själv har oftast inga symptom av sin skelning men ibland kan de ha svårt med avståndsbedömning, eftersom djupseendet påverkas, och de kan se dubbelt.

Orsak

Orsaken till skelningen är oftast okänd. Skelningen kan vara ärftlig och därför är det viktigt att kontrollera syskon till barn som skelar. Ibland kan den bero på brytningsfel, till exempel översynthet, eller synnedsättning. I sällsynta fall är skelningen ett tecken på bakomliggande ögonsjukdom eller annan sjukdom. Skelning kan också vara orsakad av en förlamning i en eller flera av ögats yttre muskler.

Latent skelning

Skelning kan vara sådan att den syns hela tiden och den kan synas bara ibland, så kallad latent skelning. Ögonen riktas, med viss ansträngning, åt samma håll. Vid till exempel trötthet orkar inte ögonmusklerna arbeta tillsammans och ögonen glider isär eller ihop. Latent skelning leder inte till synnedsättning men kan ge besvär i form av huvudvärk, trötthet och dubbelseende.

Förebyggande åtgärder

För att förebygga bestående synnedsättning hos barnet är det viktigt att skelningen uppmärksammas så tidigt som möjligt. Det är svårt att påverka synutvecklingen efter tio års ålder.

Undersökning

Det är viktigt att upptäcka en skelning tidigt eftersom risken för permanent synnedsättning minskar om problemet blir åtgärdat tidigt.

Risken för synnedsättning till följd av bristande träning av synhjärnan, det vill säga hjärnans syncentrum, är störst i späd ålder. Ju tidigare skelningen upptäcks, desto lättare är den att behandla. Barn som har en så liten skelning att den inte direkt syns kan ändå få en synnedsättning, eftersom hjärnan kopplar bort synintrycken oavsett hur liten skelningen är. I så fall kan vi upptäcka synnedsättningen på det ena ögat vid fyraårskontrollen på barnavårdscentralen. Då finns det fortfarande en stor chans att förbättra synskärpan på det skelande ögat.

Först lyser vi med en ficklampa mot ögonen, för att se om ljusreflexen faller symmetriskt i pupillerna.

Därefter får barnet göra ett förtäckningsprov. Barnet tittar på ett föremål eller en lampa medan vi täcker för ett öga i taget. Samtidigt tittar vi efter en rörelse hos det öga som inte är övertäckt. Undersökningen kräver att barnet sitter stilla och fixerar blicken stadigt rakt fram mot föremålet eller lampan. Förtäckningsprovet kan därför vara svårt att utföra på yngre barn.

Barnet har inga besvär efter undersökningen och ser precis som vanligt.

Behandling

Behandling vid skelning innebär att barnet tvingas använda det skelande ögat med hjälp av glasögon eller lapp. Behandlingen syftar till att stimulera hjärnan för att få igång synutvecklingen. Det kan senare också bli aktuellt med en skelningsoperation.

Granskare Stefan Löfgren, överläkare

Uppdaterad
15 december 2021