Gå direkt till textinnehållet

Ny metod kan förenkla studier av ögonrörelser

Ortoptisten Monica Olsson är en av endast fem ortoptister som doktorerat i Sverige. Forskningen har hon gjort på barn som också är hennes egna patienter.

Monica Olsson. Foto: Lisa Thorsén
Monica Olsson är i grunden ögonsjuksköterska.

– När jag var klar för 30 år sedan var arbetet inte så självständigt som det är i dag. Jag längtade efter att ha egna patienter och vidareutbildade mig därför till ortoptist, säger Monica Olsson, ortoptist vid S:t Eriks Ögonsjukhus och adjunkt vid Karolinska Institutet.

En ortoptist är specialiserad på att göra undersökningar av hur ögonen samarbetar, av skelning och att följa synutvecklingen. Trots att hon arbetar på en barnögonmottagning träffar hon också många vuxna med synproblem som till exempel dubbelseende. De barn som kommer till mottagningen har ofta någon grundsjukdom eller syndrom.

Monica Olsson är den femte ortoptisten som doktorerar i Sverige. När hon började forska tänkte hon först att hon skulle revolutionera ortoptistvärlden. Men sedan utvecklade sig forskningen mer till en ständigt pågående utbildning. Nu trivs hon med den forskarrollen.

– Genom forskningen får jag lära mig så mycket nytt, min nyfikenhet får hela tiden nytt bränsle. Jag nöjer mig aldrig bara med det jag har framför näsan utan vill höja blicken.

– Den inställningen gör att jag känner mig väldigt trygg med att inte veta allt första gången jag träffar mina patienter.

En metod som inte kräver maskiner

Det är på sina små patienter Monica Olsson har forskat. Enkelt uttryckt har hon utvärderat en metod, Ocular Motor Score, OMS, för att utvärdera och följa upp avvikande ögonrörelser. Hennes slutsats är att sjukvården genom de 15 olika testerna som ingår i metoden dels kan hitta motoriska ögonproblem hos barn med mindre neurologiska skador, dels kan följa utvecklingen hos barn med allvarligare neurologiska sjukdomar.

– OMS är en praktiskt medicinsk metod. Det går att göra väldigt mycket utan komplicerad medicinteknisk utrustning som ofta saknas på mindre mottagningar.

– Att utvärdera avvikande ögonrörelser är jätteviktigt. Ju tidigare vi kan hjälpa ett barn som har ett tillstånd som till exempel påverkar synutvecklingen och förmågan att lära sig att läsa, desto bättre är det, säger Monica Olsson.

Just nu arbetar hon med att utveckla OMS genom att skriva en manual och göra metoden mer tillgänglig. Hon är också delaktig i en stor studie som undersöker hur synen utvecklas hos för tidigt födda barn. De har nu hunnit bli tolv år.

Vardag att inte se

Att Monica Olsson valde att bli specialist på ögon kan delvis ha med uppväxten att göra. Hennes farfar och farmor var båda blinda. De träffades på Tomtebodaskolan som var en specialskola för elever med synnedsättning, blev kära och fick tre barn.

– Min pappa var den enda seende av barnen. Jag minns aldrig att det något sorgligt över att farfar och farmor inte såg. Det var bara naturligt, så var det för dem. När min faster kom på besök var det extra roligt. Hon hade ett porslinsöga och det var mycket spännande. Nu är det dags att sätta in ögat! ropade hon och så fick jag vara med.

– När jag började arbeta var det här med synnedsättningar helt naturligt för mig. Jag är lugn när jag möter mina patienter. Och nyfiken!

Flera yrkesroller berikande

Förutom det kliniska arbetet och forskningen är Monica Olsson kursansvarig för ögonsjuksköterskeutbildningen på Karolinska Institutet.

– Alla de här tre delarna lyfter varandra. När jag undervisar behöver jag hela tiden läsa på.

Till sina elever vill hon lära ut att de inte bara ska veta hur man gör, utan också förstå varför.

– Det finns mycket tekniskt avancerad utrustning för att göra undersökningar. Men att veta vilka alternativen är och att förstå resultat och hur de ska tolkas är bland det viktigaste. Det handlar om att aldrig sluta anstränga sig för att bli insatt.

Text: Lisa Thorsén

Monica Olsson

Yrkes- och forskarroll: Ortoptist på S:t Eriks barnögonvård- och skelningsmottagning, ansvarig för ögonsjuksköterskeutbildningen på Karolinska Institutet och forskare.
Motto: Att alltid ställa frågan Vad har jag lärt mig idag? Reflektion tillhör vardagen.

Uppdaterad
20 januari 2022