Överläkare och professor Anders Kvanta upplever att forskningen befinner sig mitt inne i den biomedicinska revolutionen. Redan i mitten av 90-talet bidrog hans grupp genom sin grundforskning till att ett nytt, unikt biologiskt läkemedel utvecklades mot den våta formen av åldersförändringar i gula fläcken, våt makuladegeneration. Äntligen kunde de skadliga blodkärl som bildas vid sjukdomen och orsakar blödningar i näthinnan behandlas.
– I dag är det mycket fokus på genterapi och stamcellsbaserade behandlingar, i nämnd ordning. Det är fantastiskt intressant. Jag ser det som en utvecklingsresa, säger Anders Kvanta, ögonkirurg vid S:t Eriks Ögonsjukhus och professor vid Karolinska Institutet.
Genterapi testas nu
När det gäller genterapi har Anders Kvantas grupp tillsammans med ett läkemedelsbolag intresserat sig för patienter med en ovanlig form av ärftlig blindhet som framförallt finns i Västerbotten. Ungefär 70 personer i Sverige är drabbade. Liksom vid alla former av ärftlig blindhet, Retinitis pigmentosa, orsakas sjukdomen av en mutation i en gen som behövs för syncellernas funktion.
Just nu pågår en studie på patienter. Kortfattat får en korrigerande gen ta plats i ett virus som sedan transplanteras till ögat genom en injektion, ett glaskroppskirugiskt ingrepp. Genombrottet för den här typen av behandling kom förra året med insatserna från en annan forskargrupp. Men varje mutation kräver sin egen unika behandling.
– Genterapins starka utveckling väcker definitivt hopp om framgångsrika behandlingar. Vår studie har just startat och det är givetvis oerhört spännande, säger Anders Kvanta.
Stamcellsbaserad behandling ett mål
Forskargruppen har också länge riktat blickarna mot stamcellsbaserad behandling av den torra formen av åldersförändringar i gula fläcken, makula, mitt på näthinnan. Sjukdomen leder till att den centrala synen försämras då pigmentepitelcellerna och syncellerna i gula fläcken dör. Det är slutstadiet forskarna tittar på, geografisk atrofi.
De embryonala stamcellerna som används i forskningen är pluripotenta. Det betyder att de kan förvandlas till vilka celler som helst, i det här fallet till både pigmentepitelceller och till synceller. Pigmentepitelcellerna har transplanterats till kaniner de senaste fem åren och arbetet har resulterat i flera vetenskapliga artiklar.
– Det har gått väldigt bra. Samtidigt har vi också identifierat en del problem som vi behöver ta oss an, säger Anders Kvanta.
En av de viktigaste nötterna att knäcka är avstötningsrisken och de biverkningar behandling mot avstötning ger på grund av att immunsystemet försvagas.
– Vår dröm nu är att vi ska kunna tillverka celler som immunsystemet inte känner igen. Vi hoppas att kunna göra det genom den så kallade gensaxen, Crispr-Cas9. Samtidigt vill vi att cellerna ska ge skydd mot exempelvis cancertumörer. För det behöver vi bygga in en nivå till, en gen för celldöd som kan slås på om det skulle behövas.
En resa från grundforskning till patient
Anders Kvanta vill understryka att det finns en hel del grundforskning kvar att göra, men att målet är att ta tekniken till patienterna.
Tidshorisonten för att testa tekniken på människor är dock framskjuten. Det beror dels på att forskningsprojektet utvidgats med genverktyget Crispr-Cas9 och dels på att det är tidskrävande att beskriva och dokumentera alla forskningssteg för celltillverkningen enligt gällande regler. Men att de biomedicinska teknikerna kommer att fortsätta utvecklas råder det ingen tvekan om, enligt Anders Kvanta.
– De biologiska målsökande läkemedlen fortsätter att förfinas, genterapin kommer starkt just nu och stamcellsbaserad behandling har vi just öppnat dörren till. Alla förbättringar vi kan åstadkomma hos patienter med en synhotande sjukdom är oerhört värdefulla.
Text: Lisa Thorsén